– who won? Frågade Louis entusiastiskt.

– ehm, let me see, sa Liam som höll i papprena.

– it seems like… we did, sa han och tittade på mig.

Jag sa inget utan log bara mot Liam. jag började snöra av mig skorna, dem andra kom straxt efter mig och började snöra av sig skorna dem med.

– it’s not fair, muttrade Natalie och gav Liam en sur min.

-you know that I love you anyway if your’e not good at bowling, sa han och flinade lite lätt.

När vi var klara så gick vi ut till bilen. Vi bestämde oss för att åka och äta något och sedan ha en film kväll.

---

Harrys perspektiv

Vi åkte hem till Allison och Natallies lägenhet så att Allison kunde duscha och byta kläder. Hon låste upp lägenheten med nyckeln och gick sedan in i hallen. Skorna hade hon kastat av sig och jackan hängde hon upp.

– I’m just gona take a shower, sa hon och gick in i sitt rum.

– if you want you could turn on the tv, sa hon och jag gick efter henne in I hennes rum.

-are you sure you want to take a shower. What if you fall? Sa jag och tittade oroligt på henne.

– yes, sa hon lite argt och började rota i sina låder.

– but please can you…, började hon men fortsatte inte.

Jag visste redan vad hon skulle säga så jag gick ut och satte på tv:n i vardagsrummet. Efter en stund hörde jag hur vattnet vreds på. Jag suckade högt och tittade en stund på tv:n för att få tankarna på något annat. Men efter en stund så hörde jag en dunst och tittade blint ut i tomma intet. Jag reste mig up och sprang snabbt in till hennes rum och vidare in i badrummet. Men så långt kom jag inte för dörren var låst.

– Allison? Frågade jag och kände hur rösten lätt nervös och lite darrig.

Jag sa ju till henne att inte duscha, tänkte jag och började bli lite nervös när hon inte svarade.

Jennas perspektiv (efter Niall hade gått)

Jag gick in genom dörren och lutade mig mot den. jag kunde höra hur Niall gick ner för den lilla trappan och jag tittade försiktigt ut genom fönstret för att se om han gick iväg. Han tittade mot mig en gång och sedan gick han iväg med snabba steg. Jag tittade ut genom fönstret ända till jag inte kunde se honom längre. Jag sprang upp för trappan förbi mitt rum och in i badrummet. Jag smällde igen dörren och låste den så fort jag kunde och vände mig om. Spegeln som hängde över skåpet var ganska stor och figuren som bilden speglade tittade rakt på mig med stora röda och sorgsna ögon. Jag tog ett stag närmare och tog lite papper och torkade bort tårarna men det kom bara fler och fler.

– Jenna? Hörde jag mammas röst säga utifrån.

Jag svarade inte. jag ville inte prata med henne, allt det här var hennes fel. Varför skulle jag göra så där mot Niall, han hade inte gjort något, allting var mitt fel.

– öppna dörren, sa hon med bestämd röst.

Jag tvekade en stund men öppnade sedan dörren. Hon tittade på mig och jag blängde tillbaka på henne.

– varför? var det ända jag kunde säga.

– jag vet vem han är, sa hon lite tyst och tog ett steg närmare mig.

– jaha? Sa jag och undrade vad hon menade med det.

– han är inget bra för dig…, sa hon och tittade lite konstigt på mig.

Orden var som ett hårt slag i magen. Hur kunde hon säga så om honom hon kände ju inte ens honom.

– hur kan du säga något sådant? Fick jag fram och rösten började svika mig genom att darra.

– han är med i ett känt killband och… du vet inte…, började hon.

Jag ville inte lyssna mer på henne. Hon hade ju inte ens en andledning till vad det var hon hade gjort mot mig. jag sprang in den sista biten i mitt rum och smällde igen dörren och låste dörren bakom mig så snabbt det gick.

Natalies perspektiv

När vi hade spelat klart så sa vi att vi skulle ta något att äta. Vi stannade på vägen och köpte hamburgare och pommes och bestämde oss för att köpa hem till dem andra med när dem skulle komma hem. Det gick ganska snabbt för vi åkte bilen runt och vi beställde. När vi hade beställ klart och fått vår mat så åkte vi raka vägen hem. Dörren var låst så jag förstod ganska snabbt att vi skulle vara dem enda som var där. Jag gick sist in och då hade dem andra redan hunnit klä av sig och släppa sig in i köket med alla påsar mat.

-should we eat now? Frågade jag och tittade in mot killarna som redan hade hunnit packa upp all mat ur påsarna.   

-yeah, we can’t wait on them. They probably will be here soon, sa Liam och log lite mot mig.

– okay, sa jag och stängde dörren efter mig.

---

kapitel 41 !!
förlåt att jag inte har lagt ut något nytt kapitel men nu kommer det och hoppas ni gillar det.
kommentera nu och helst mer än 5st :D
//kramar Emma:)