onediirectiionstory -

your world is my world - kapitel 41

– who won? Frågade Louis entusiastiskt.

– ehm, let me see, sa Liam som höll i papprena.

– it seems like… we did, sa han och tittade på mig.

Jag sa inget utan log bara mot Liam. jag började snöra av mig skorna, dem andra kom straxt efter mig och började snöra av sig skorna dem med.

– it’s not fair, muttrade Natalie och gav Liam en sur min.

-you know that I love you anyway if your’e not good at bowling, sa han och flinade lite lätt.

När vi var klara så gick vi ut till bilen. Vi bestämde oss för att åka och äta något och sedan ha en film kväll.

Harrys perspektiv

Vi åkte hem till Allison och Natallies lägenhet så att Allison kunde duscha och byta kläder. Hon låste upp lägenheten med nyckeln och gick sedan in i hallen. Skorna hade hon kastat av sig och jackan hängde hon upp.

– I’m just gona take a shower, sa hon och gick in i sitt rum.

– if you want you could turn on the tv, sa hon och jag gick efter henne in I hennes rum.

-are you sure you want to take a shower. What if you fall? Sa jag och tittade oroligt på henne.

– yes, sa hon lite argt och började rota i sina låder.

– but please can you…, började hon men fortsatte inte.

Jag visste redan vad hon skulle säga så jag gick ut och satte på tv:n i vardagsrummet. Efter en stund hörde jag hur vattnet vreds på. Jag suckade högt och tittade en stund på tv:n för att få tankarna på något annat. Men efter en stund så hörde jag en dunst och tittade blint ut i tomma intet. Jag reste mig up och sprang snabbt in till hennes rum och vidare in i badrummet. Men så långt kom jag inte för dörren var låst.

– Allison? Frågade jag och kände hur rösten lätt nervös och lite darrig.

Jag sa ju till henne att inte duscha, tänkte jag och började bli lite nervös när hon inte svarade.

Jennas perspektiv (efter Niall hade gått)

Jag gick in genom dörren och lutade mig mot den. jag kunde höra hur Niall gick ner för den lilla trappan och jag tittade försiktigt ut genom fönstret för att se om han gick iväg. Han tittade mot mig en gång och sedan gick han iväg med snabba steg. Jag tittade ut genom fönstret ända till jag inte kunde se honom längre. Jag sprang upp för trappan förbi mitt rum och in i badrummet. Jag smällde igen dörren och låste den så fort jag kunde och vände mig om. Spegeln som hängde över skåpet var ganska stor och figuren som bilden speglade tittade rakt på mig med stora röda och sorgsna ögon. Jag tog ett stag närmare och tog lite papper och torkade bort tårarna men det kom bara fler och fler.

– Jenna? Hörde jag mammas röst säga utifrån.

Jag svarade inte. jag ville inte prata med henne, allt det här var hennes fel. Varför skulle jag göra så där mot Niall, han hade inte gjort något, allting var mitt fel.

– öppna dörren, sa hon med bestämd röst.

Jag tvekade en stund men öppnade sedan dörren. Hon tittade på mig och jag blängde tillbaka på henne.

– varför? var det ända jag kunde säga.

– jag vet vem han är, sa hon lite tyst och tog ett steg närmare mig.

– jaha? Sa jag och undrade vad hon menade med det.

– han är inget bra för dig…, sa hon och tittade lite konstigt på mig.

Orden var som ett hårt slag i magen. Hur kunde hon säga så om honom hon kände ju inte ens honom.

– hur kan du säga något sådant? Fick jag fram och rösten började svika mig genom att darra.

– han är med i ett känt killband och… du vet inte…, började hon.

Jag ville inte lyssna mer på henne. Hon hade ju inte ens en andledning till vad det var hon hade gjort mot mig. jag sprang in den sista biten i mitt rum och smällde igen dörren och låste dörren bakom mig så snabbt det gick.

Natalies perspektiv

När vi hade spelat klart så sa vi att vi skulle ta något att äta. Vi stannade på vägen och köpte hamburgare och pommes och bestämde oss för att köpa hem till dem andra med när dem skulle komma hem. Det gick ganska snabbt för vi åkte bilen runt och vi beställde. När vi hade beställ klart och fått vår mat så åkte vi raka vägen hem. Dörren var låst så jag förstod ganska snabbt att vi skulle vara dem enda som var där. Jag gick sist in och då hade dem andra redan hunnit klä av sig och släppa sig in i köket med alla påsar mat.

-should we eat now? Frågade jag och tittade in mot killarna som redan hade hunnit packa upp all mat ur påsarna.

-yeah, we can’t wait on them. They probably will be here soon, sa Liam och log lite mot mig.

– okay, sa jag och stängde dörren efter mig.

kapitel 41 !!
förlåt att jag inte har lagt ut något nytt kapitel men nu kommer det och hoppas ni gillar det.
kommentera nu och helst mer än 5st :D
//kramar Emma:)

2012-03-11 @ 18:57:06 Permalink your world is my world Kommentarer (0) Trackbacks ()

your world is my world - kapitel 40

– du får inte träffa den här killen mer, sa hon och tittade ner i golvet lite.

– va?

– ja, du hörde mig.

– men varför? han har ju inte gjort någonting, sa jag och min rösten började svika mig.

– nu är det bara så och det är ingen ide att ens försöka att säga i mot, sa hon och började gå ner för trappan.

– du kan ju inte bestämma vem jag får träffa och inte. han har inte gjort någonting, det var jag som somnade och jag lovar att jag inte ska göra om det, nu skrek jag så att hon skulle höra.

Jag fick inget svar tillbaka och tårarna ran ner för mina kinder. Det enda jag kunde tänka på var ”varför”. Jag sprang in på mitt rum och slängde mig på sängen.

”hur kunde hon göra så här mot mig” var det ända som kom upp i mitt huvud om och om igen.

Allisons perspektiv

När filmen var slut så stängde vi av tv:n och gick ut till köket för att ta något att äta.

– what would you like? Frågade Harry och tittade upp på mig från kylskåpet.

– what ever you would like, sa jag och log mot honom.

– hm, sa han och tittade på mig och kylskåpet.

-maybe if you feel better we could go out and eat something good, sa han och tittade hur jag skulle reagera.

– yes, I would love that, sa jag och hoppade upp från stolen lit för fort.

Jag vinglade till och ramlade ner på golvet. Harry var snabbt nere bredvid mig och höll om mig.

– are you sure? Frågade han oroligt och hjälpte mig upp.

Jag nickade och lät honom hjälpa mig lite.

– but first I need to take a shower and change clothes, sa jag och började in mot hans rum för att packa ner mina kläder.

Jag packade ihop mina saker och väntade tills Harry var klar och sedan gick vi ut. När vi kom ner till gatan så var det inte så mycket folk som var där. Vi stannade en taxi eftersom killarna och Natalie hade tagit bilen.

Nialls perspektiv

Jag började gå bort från Jennas hus. Ju längre bort jag kom desto mer började jag förstå att det var slut på riktigt. Jag kände några tårar som rann ner för kinderna men jag torkade snabbt bort dem med utsidan av handflatan. Jag ökade på stegen och sprang nästan nu. Luvan hade jag dragit upp över huvudet så ingen skulle känna igen mig. jag fortsatte bara framåt och gick så snabbt jag kunde jag visste inte vart jag skulle men jag visste en sak och det var att jag inte ville att det skulle vara slut med oss. Jag tog upp min mobil som låg i jackfickan, och kollade om jag hade fått sms från Jenna om vad det var som hade hänt egentligen. Plötsligt sprang jag in i någon jag knuffades bakåt lite och tittade snabbt upp för att se vem det var.

– omg, sa tjejen som jag hade sprungit in i och tittade på mig med stora ögon.

– are you okay? Frågade jag och tittade ner lite på mina skor.

– yes, sa hon och tittade lite på sig själv.

-can I get your autograph? Frågade hon och började rota i sin väska för att hitta en penna och något som jag kunde skriva på.

-sure, how should I write it to? Frågade jag och tog i mot pennan och blocket med dem färggranna fjärilarna på.

– Nellie, sa hon och log.

Jag skrev ner min autograf lite snabbt och gav henne en snabb kram. Jag sa hejdå till henne och började gå läng gatan igen. Plötsligt slog det mig, så jag vände mig om och började springa tillbaka till Nellie.

– wait! Skrek jag och sprang lite snabbare.

Hon vände sig om och tittade sig omkring. När hon fick se mig fick hon ett stort leende på läpparna.

– can I…, flåsade jag fram och stannade precis intill henne.

– what? Frågade hon och log skrattade lite i smyg år min dåliga kondition.

-can I get your number? Frågade jag och hoppades på att hon skulle ge mig det.

– sure, sa hon och tog upp pennan som jag hade skrivit hennes autograf med och skrev ner hennes nummer på min hand.

-thanks, I’ll call you later? Sa jag och log mot henne.

Hon nickade bara och log. Hennes smile gropar var det sista jag såg innan jag vände mig om och började gå bort med snabba steg. Jag tvekade lite, jag kanske inte skulle ha gjort sådär. jag gillade ju fortfarande Jenna. Jag tänkte på det en stund men sedan släppte det efter ett tag och jag blev lite gladare av någon andledning.

Zayns perspektiv

vi började spela och det gick ganska bra för mig och Liam. När vi hade spelat klart så kollade vi på poängen.