Jag lutade mig den sista biten och kysste honom. Jag log mot honom och ah log tillbaks mot mig.

– I need to tell you one thing, sa han efter att vi hade stått där en stund.

Han lät riktigt allvarlig och jag gillade det inte ett dugg.

– what? Frågade jag.

-Allison is at the hospital, sa han och kände att tårarna började rinna igen.

---

Natalies perspektiv

– what? Var det ända jag fick fram.

– what Happened? Frågade jag och tittade på honom mellan tårarna.

– she has been hit by a car, sa han och höll om mig och kysste mig ömt på pannan.

Jag vart helt mållös jag bara stod där och lät honom hålla om mig en stund. Sedan backade jag och tittade allvarigt på honom.

-can we go to the hospital? Frågade jag.

-ofcource we can, sa han och tog min hand i hans.

Vi gick mot hallen och tog på oss våra kläder och skor och sedan ner till gatan. Hans bli stod på där och han öppnade dörren åt mig.

En halvtimme senare så hade vi kommit fram till sjukhuset. Jag blev lite rädd för tanken på att träffa henne. Tänk om hon inte skulle överleva, jag ville inte ens tänka taken men den dök upp i mitt huvud hela tiden. Liam hade ringt till Harry och frågat vart dem var och hur det var med henne. Dem hade inte fått reda på så mycket men jag ville bara skynda mig upp till henne nu.

Harrys perspektiv

Jag visste inte vad det var som hade hänt. Allting hade hänt så snabbt, att jag fortfarande var lite mållös. Nu var jag på sjukhuset och väntade på att doktorn skulle komma ut. Efter en timme så kom Liam och Natalie springande mot mig. jag kramade om Natalie och sedan Liam och satte mig sedan ner igen.

-how is she doing? Frågade Liam.

-I don’t know exactly, I haven’t heard anything from the doktors, sa jag och kände enu en tår som ran ner för min kind.

Jag ville bara att allting skulle vara bra igen.

Jennas perspektiv

Vi hade fått in vår mat efter en stund och satt och pratade om allt möjlig. Jag hade jätte kul och vi skrattade massor. När vi hade ätit upp så bestämde vi oss för att gå runt en liten stund och bara prata med varandra. Vi pratade om allt möjlig det kändes som om vi hade känt varandra jätte länge.

-Would you like to do something tomorrow then, frågade han efter en stund.

Jag nickade och log stort mot honom. Jag kände hans hand mot min och straxt efter det så höll vi varandra i händerna. Jag försökte att inte göra så stor sak av det men det tycket jag att det ändå var. När vi hade gått en stund så bestämde jag mig för att det var dags för mig att gå hem. Jag visste inte vad klockan var men när jag såg mig omkring där vi var så såg jag att det hade hunnit bli ganska mörkt och det var inte så mycket folk här.

-I think I need to go home now, sa jag och stannade.

– okay, I can walk you home, sa han och log mot mig.

– sure, sa jag och vi började gå hem till mig.

När vi hade kommit fram så var det mörkt inne i huset och jag förstod att dem hade gått och lagt sig.  

– I had fun tonight, sa jag och han log mot mig.

– me too, sa han.

Han log mot mig och jag blev lite generad och tittade ner lite på min händer. Jag tittade upp på honom och han kysste mig…

– I like you, sa han och tog tag i min hand.

– I like you to, sa jag och lät lite skakig på rösten.

Jag kysste honom igen och gav honom sedan en hejdå kram. Jag väntade en stund med att gå in och tittade bara på honom när han gick iväg med snabba steg.

Natalies perspektiv

Vi hade suttit på sjukhuset i flera timmar nu och vi började förstå att hon kanske inte skulle överleva eller att hon låg i koma. Jag ville inte tänka tanken på att inte få träffa henne igen. Liam satt bredvid mig och höll om mig. jag tittade på honom och han smålog lite åt mig. jag försökte att le tillbaka men det blev mest bara en grimars. Jag lutade mig mot honom och tittade lite försiktigt på Harry som satte i stolen bredvid oss. Han var röd om ögonen och såg helt förtvivlad ut.

– she’s gona be okay, sa jag och lutade mig fram mot honom.

– I just want to se her, sa han tittade upp på mig.

– I know me to, sa jag och gav honom en kram.

Straxt efter det så hände allting så fort. Först så kom det ut en sjuksköterska och frågade efter oss. Vi reste oss upp och följde efter henne in till ett rum en liten bit längre i korridoren. Jag stannade framför dörren och förväntade mig det värsta. Jag var inte beredd på att få se henne så här. Jag gick in sist i rummet, hon låg där i sängen med flera slangar som var kopplade till hennes kropp och masser andra maskiner.

-it’s not as worse as it looks like, började sköterskan.

-she has just an concussion and some bruises in her face, legs and back, fortsatte hon.

– I live you alone, sa hon och gick ut.

Harry gick fram till henne och tog tag i hennes hand. Jag tittade på henne hela tiden för att se om hon skulle öppnade dem men det gjorde hon inte.

Jag skyndade mig efter sköterskan och frågade henne när hon skulle vakna.

– we hope she will soon, sa hon och jag gick tillbaka till dem andra.

---

vad tror ni kommer hända??
kommentera gärna och kom med idéer:)
hoppas ni tycker att novellen är bra:)
//kramar Emma XD