– It’s just that… började jag och jag kände hur en tår sakta rann ner för min kind.

Jag började gråta enu mer och nu fanns det ingen återvändo. Jag måste berätta vad det var som var fel.  Jag tittade upp mot honom och han tittade fortfarande på mig och väntade på vad jag skulle säga.

-do you … love me? Frågade jag istället.

---

Allisons perspektiv

Han vart nog lite chokad av vad jag frågade honom och var inte alls beredd på det. För han vart helt mållös.

– is that the problem? if i love you or not? Frågade han istället.

– but do you? Fortsatt jag.

– ofcource, sa han och tittade allvarligt på mig.

Jag sa inget jag kände mig så dum men det gjorde det inte mycket bättre. Jag visste inte hur jag skulle säga det till honom.

– I…I…I, stammade jag fram.

– is it something else? Frågade han.

Jag nickade bara för om jag hade sagt något så hade rösten svikit mig.

– what?

– I… don’t know… how to tell you, sa jag och kände att enu en tår rann ner kinden.

– just tell me, sa han.

Han tog upp mitt huvud och gjorde så att jag tittade på honom. Han tog sin hand och torkade bort mina tårar och tittade på mina röda ögon. Jag tog ett andetag och tittade på honom han log uppmuntrande på mig.

– I wasn’t … ready, sa jag och tittade ner på mina händer så att han inte skulle titta på mig.  

Han sa inget så jag tittade försiktigt upp mot honom och se hur han reagerade.

– for what? Sa han och tittade på mig.

-I wasn’t ready… to have … sex whit you, sa jag.

-I know it was my fault. I said it was okay, sa jag snabbt innan han skulle hinna säga något annat.

Han sa inget och jag började bli lite nervös.

-Say something, sa jag.

-it was my fault to, sa han bara och jag såg en tår som rann ner för kinden.

Natalies perspektiv

Vi var nästan framme vid min och Allisons lägenhet när jag bestämde mig för att fråga Niall.

-i was just wondering if you would like to go on a date? Frågade jag.

– with who? Sa han och tittade på mig.

-i can’t tell you, but i can promes you it will be great, sa jag och log mot honom.

– okay, why not, sa han och blinkade åt mig och vi började gå upp för trappan.

Jag började plocka fram nycklarna och jag öppnade dörren. Jag kunde höra Allison och Harrys röster inifrån. Men det som chokade mig mest var att det lukta doftljus och så låg det rosenblad över allt på golvet. Jag tittade lite undrande på Niall.

– should we go? Viskade jag fram.

Men det var redan för sent för han hade redan gått in och tagit av sig skorna och jackan. Jag skyndade mig efter honom och hoppades på att Harry och Allison bara tittade på en film eller något annat. Men det gjorde dem inte. Dem satt och pratade med varandra och jag gick förbi lite snabbt och då såg jag att hon var röd om ögonen som om hon hade gråtit.

– hi! sa jag lite snabbt och dem tittade upp mot mig.

Dem nickade bara och jag drog i Nialls arm så att vi skulle lämna dem ifred men han gick in till dem och satte sig ner som om ingeting hade hänt. Så jag gjorde det samma. Vi satte på tv:n för vi hade inte så mycket annat att göra. Men efter en stund så tröttnade jag och jag ville gärna veta vad det var som hade hänt.

– Allison kan vi prata? Sa jag och tittade på henne.

Jag såg att hon tittade lite på Harry för han hade hört att jag hade sagt hennes namn. Hon nickade och vi gick in i hennes rum och satt oss i hennes säng.

– vad är det som har hänt? Frågade jag oroligt.

– det hände en sak… började hon.

– … när du var borta, sa hon och jag kunde höra att hennes röst började svika henne.

Hon började gråta mera och jag satte mig bredvid henne och kramade om henne.

– du behöver inte berätta om du inte vill. Men jag skulle bli glad om du gjorde det, sa jag och log uppmuntrande mot henne.

– vi typ gjord det, sa hon efter en stunds snyftningar.

---

ett långt kapitel hoppas ni tycker om det:)
kommentera gärna och om ni har några ideer. för just nu så har jag lite idetorka:(
// Emma XD