– but I know we can fix it, sa jag och gick fram till henne för att ta hennes hände i mina och bara hålla om henne och säga att allting skulle bli bra igen.

– no, sa hon och bakade lite bort från mig.

– I don’t understand.

– we can’t be together, sa hon och tittade upp på mig.

Hon kysste mig sedan en gång på kinden och gick sen in och stängde dörren efter sig. Jag stod bara kvar där och tittade på dörren som hon nyss hade gått in igenom. Det var då jag visste att allting inte skulle bli bra igen…

---

Natalies perspektiv

När vi kom fram till bowlinghallen så letade vi reda på skor och klott. Jag hittade ett blått, Liam ett grönt, Zayn ett gul och Louis ett lila. När vi kom ner till banorna där vi skulle spela så la jag märke till en sak. Jag var tvungen att titta en gång till för att se om jag inte såg i syne. Men det gjorde jag inte.

-why are we the only one how is here? Frågade jag och tittade frågande på killarna som stod och skrattade åt någonting.

-beacuse we rented the whole alley, fick Zayn fram mellan skratten.

– why? Viskade jag lite så att bara Liam skulle höra för att han stod närmast mig.

-you know what happened to Allison and the fans, sa han och log lite.

-so you guys rented the whole alley just for us? Var jag tvungen att fråga en gång till.

Dem nickade bra och log åt att jag vart helt förvånad och jag visste inte vad jag skulle säga. Liam ställde sig bakom mig och höll om mig runt höften. Jag lutade mitt huvud bakåt mot hans och tittade in i hans mörkbruna ögon och mimade med munnen ”thank you” och log lite. Han log bara och kysste mig på munnen. Någon harklade sig och vi försvann ut från våran värld som det bara var han och jag i. jag tittade bort på Louis och Zayn och dem stod och tittade på oss.

-if you’re done…, sa Louis otåligt och pekade på banorna.

Vi tittade på varandra och skrattade lite och sedan började vi spela.

Jennas perspektiv

När jag kom hem så fick jag se att mamma stod och väntade på mig och hon såg inte det minsta glad ut.

– var har du varit? Du sa ju att du skulle komma hem igår kväll efter att jag hade pratat med dig, sa hon och såg inte det minsta glad ut.

– jag råkade somna, sa jag snabbt och tog av mig skorna och jackan lika snabbt som jag hade sagt det.

Jag skyndade mig upp för trappan in till mitt rum men mamma han stoppa mig innan jag han komma upp.

– vem var det du sov hos? Frågade hon oroligt och tittade allvarligt påp mig.

– det är ingen du känner, sa jag och hoppades att hon skulle lägga av.

– är det en kille? Frågade hon osäkert, hennes blick blev mer och mer osäker och jag såg på henne att hennes tankar började flygga iväg och tänka dem mest otänkbara hemska tankar.

– ja, men jag lovar att det aldrig ska hända igen, sa jag snabbt innan hon han tanka några andra tankar om det.

Jag såg på henne att hon inte hade pratat klart med mig och jag började bli lite otålig.

– var det något mer? sa jag och tittade på henne.

– du får inte träffa den här killen mer, sa hon och tittade ner i golvet lite.

– va?

– ja, du hörde mig.

– men varför? han har ju inte gjort någonting, sa jag och min rösten började svika mig.

– nu är det bara så och det är ingen ide att ens försöka att säga i mot, sa hon och började gå ner för trappan.

– du kan ju inte bestämma vem jag får träffa och inte. han har inte gjort någonting, det var jag som somnade och jag lovar att jag inte ska göra om det, nu skrek jag så att hon skulle höra.

Jag fick inget svar tillbaka och tårarna ran ner för mina kinder. Det enda jag kunde tänka på var ”varför”. Jag sprang in på mitt rum och slängde mig på sängen.

”hur kunde hon göra så här mot mig” var det ända som kom upp i mitt huvud om och om igen.

---

kapitel 39!
hoppas ni gillar det kommentera nu för jag vill ha 5 för nästa kapitel:)
// Kramar Emma :D