your world is my world - kapitel 32
Allisons perspektiv
Jag stod framför garderoben och kollade på min kläder i hopp om att dem skulle hoppa på mig. Men jag bestämde för ett par blåa jeans, ett vitt linne och en grå collagetröja över. Jag tog snabbt på mig dem och tittade mig sedan i spegeln. Jag ville inte se hur jag såg ut i varken ansiktet eller på kroppen. Jag kunde känna att det värkte i hela kroppen och jag förstod att det inte var något bra.
– are you done? Frågade plötsligt Harry och jag drog tillbaka mot verkligheten igen.
-yes, can you help me? Frågade jag när han hade öppnat dörren.
Han hjälpte mig upp och ut till hallen. Skorna fick jag ta på mig och jackan och sedan gick vi ut. Det tog lite längre tid eftersom lägenheten inte hade någon hiss så var vi tvungna att ta trapporna. Jag ställde mig och väntade på att han skulle komma tillbaka med bilen precis som vid sjukhuset. Fast den här gången så var det flera som tittade på mig när dem gick förbi, dem undrade nog vad jag höll på med och hur jag såg ut. Jag drog upp luvan på tröjan och satte mig försiktigt ner på trottoarkanten och väntade. Det tog bara några minuter för sen såg jag hans bil komma runt hörnet och jag tittade upp på honom när han körde fram till mig. jag ställde mig upp och gick fram mot dörren och satte mig ner i sättet. Jag lutade huvudet mot fönsterrutan och kände kylan från den i min panna. Illa måendet började sakta smyga sig på mig och kylan hjälpte. Jag kände Harrys ena hand som han drog fram och tillbaka på mitt lår. Jag tog hans hand istället och blundade hårdare samtidigt som jag fortfarande lutade huvudet mot fönstret. Jag ville bara allting skulle bli bra igen…
Jennas perspektiv
Det hade gått två timmar nu. Vi hade köpt sockervadd och åkta några andra karuseller men den som jag gillade mest var ändå kärlekstunneln.
-Should we go back to Liam and Natalie? Frågade jag efter vi hade åkt klart parisehjulet.
– sure, I can call him and ask where they are, sa han och släppte min hand och tog upp telefonen.
– who said that you could let go of my hand, sa jag och bet mig i läppen och tog tag i hans hand igen.
Han log bara åt mig och ringde till Liam. Jag titta de mig omkring för att se om jag kunde se dem men det hade hunnit bli lite mörkare ute nu så jag såg dem inte.
– they would come here, sa han och log mot mig.
Efter en stund så fick jag syn på dem och log stort.
-can’t we go on balder? Frågade Natalie och log stort mot Liam som tittade undrande på oss.
– sure, sa jag och Jenna samtidigt och hon hoppade lite upp och ner av förväntan.
Natalies perspektiv
Vi gick bort och ställde oss i kön och väntade på våran tur. Medan vi väntade så kom det fram några tjejer och frågade om autografer och bilder men jag försökte att inte bry mig. jag tittade på Jenna för att se hur hon reagerade men hon log bara.
– får jag fråga dig en sak? Frågade jag och tittade på killarna.
– visst, vad? Frågade hon och log stort mot mig.
– hur tycker du… tycker inte du att… fansen som dem har…
– vad menar du? Sa hon.
– tycker inte du att det är lite jobbigt med deras fans? Frågade jag och tittade ner på mina händer.
– nej. Kommer du inte ihåg? Frågade hon och tvekade lite.
– nej? Sa jag osäkert.
– jag var ett fans när du träffade mig så var jag med en fans, sa hon och log.
– det hade jag nästan glömt bort, sa jag och tittade ner på mina skor.
– förlåt.
– det gör inget. Men kom nu! Det är vår tur, sa hon och drog med mig fram till killarna som stod och väntade på att vi skulle komma.
Jag tog tag i Liams hand och höll hårt i den, jag ville inte släppa inte för en sekund. Vi satte oss i karusellen och han log bara åt mig. jag var så glad över att ha honom, jag visste inte vad jag skulle göra om jag inte hade honom.
så kapitel 32 ute hoppas ni gillar det och kommentera gärna blir så glad då:)
// Kramar Emma :D
Grym novell :-D kram
