---

–are you tired? Frågade han och smålog lite.

– yes, are not you? Frågade jag och tittade upp på honom.

-then it’s best for you to get some sleep, sa han och gick fram till mig.

Han reste upp mig och bar in mig i mitt rum och la mig försiktigt ner i sängen. Jag somnade nästa direkt jag var så trött att jag inte ens märkte var Liam gick.

---

Jennas perspektiv

Nästa morgon så vaknade jag av att min mobil plingade till. Jag vände mig om och tittade vad klockan var redan 12. Jag kollade på mobilen vem det var ifrån, det var från Niall.

”hi, i tought that we maybe could meet up at 2 at my place?:)”   

“shore, I’ll be there;)”

Svarade jag och skickade snabbt iväg det. Jag gick in i badrummet och tvättade av mig lite sedan sminkade jag mig lite lätt bara, med mascaran och lite brun kräm. Sedan var det dags för garderoben och som vanligt så visste jag inte vad jag skulle ha på mig. Jag satte mig ner i sängen och suckade högt. Jag tittade ut genom fönstret för att se vad det var för väder. Solen sken och himlen var klar blå och moln fri. Det får bli en klänning tänkte jag och gick fram till garderoben igen. Så fort jag öppnade den så visste jag vad jag skulle ha på mig för klänning. Den var brun grön och ett hål på ryggen som satt åt lite runt midjan. Den blev perfekt. Jag ställde mig framför spegeln och tittade på mig själv från topp till tå. Jag sprang ner för trappen med min bruna väska i handen in i köket. Mamma stod där och lagade något som luktade som pannkakor.

– gör du pannkakor? sa jag och rusade fram till henne för att se för mig själv.

– ja, din favorit, sa hon och log mot mig.

Jag satte mig ner vid bordet och la upp en pannkaka på tallriken.

– jag hörde när du kom hem i natt, började hon och vände på en pannkaka.

– jaha, sa jag bara och försökte att inte låta som om det var så stor grej.

– vart var du? Frågade hon och vände på sig så att jag inte hade något annat val än att tittade på henne.

– jag var med en kompis, sa jag och hoppades att hon skulle nöja sig med det svaret.

– är det någon jag känner, sa hon och tittade ännu mer på mig.

– nej, sa jag och tog den sista biten av min pannkaka.

– jag måste gå nu, sa jag och reste mig upp och skyndade mig ut till hallen.

– hejdå, ropade jag och slängde igen dörren innan hon hann svara.

Det var nära ögat tänkte jag och gick där ifrån med snabba steg.

Harrys perspektiv

Jag vaknade lite tidigare nästa morgon jag hade somnat nästan direkt i går kväll. Jag tittade på Allisons som låg bredvid mig i sängen, hon var så söt när hon sov. Jag ville inte väcka henne så jag låg kvar. Jag vände mig om så att jag log på ryggen med ena armen bakom huvudet. Jag försökte komma ihåg vad det var som hade hänt men jag kommer inte ihåg mer än det förfärliga skriket. Jag ville inte tänka på det allt var ju mitt fel. Jag pussade henne på hjässan och log mot henne.

– why are you awake? Frågade hon och kisade lite.

– I couldn’t sleep, sa jag och tittade på henne.

Hon kröp upp och la sig å mitt bröst.

– you know that I love you, sa hon och log mot mig.

-you know that I love you to right? Sa jag och flinade lite.

Hon svarade inte utan kysste mig istället och sedan la hon sig ner igen.

Liams perspektiv

Nästa morgon så vaknade av att solen lös rakt på mig i ansiktet. Jag tittade mig omkring för att se vart jag var. Jag kom ihåg att vi hade vart på sjukhuset och att vi kom hem sent i går. Jag satte mig upp i soffan som jag hade sovit på för jag ville inte väcka Natalie när hon hade somnat igår. Klockan som satt på väggen i köket visade att klockan var snart 10. Jag ville inte väcka Natalie än eftersom vi hade kommit hem så sent men jag var ganska säker på att hon ville vara vaken när Allison skulle komma hem. Jag smög in till hennes rum och satte mig på sängen. Jag kysste henne på munnen och hon började röra på sig lite.

– hi beautiful, sa jag och log åt henne.

– hi, sa hon och log tillbaks.

-I tought you wanted to be awake when Allison comes home, sa jag och hon satte sig lite upp.       

-mm shore but first I want to be with you, sa hon och kysste mig.

Jag kysste henne tillbaka och ställde mig upp.

– now you have to get ready, sa jag och gick ut mot dörren.

– I’ll make you some breakfast, sa jag och gick ut till köket för att kolla vad det fanns för något att välja på till frukost.

Allisons perspektiv

Jag vaknade några timmar senare av att sköterskan kom in och väckte mig. hon ville ta lite prover för att se om jag kunde åka hem idag. Harry vaknade med och satte sig i stolen som stod bredvid sängen. medan vi väntade på svararen så pratade vi om allt möjligt, även fast jag kände mig trött och illa mående så försökte jag att inte göra så stor sak av det. Jag ville inte att han skulle vara orolig för min skulle eller att jag var tvungen att stanna på sjukhuset enu längre. Efter några timmar så kom sköterskan tillbaka med provresultatet och hon sa att jag fick åka hem.

-you need to rest for a week before you can get back to your old life, sa hon och bläddrade i sina papper.  

Jag fick några tabletter med mig hem och hon sa att det var vanligt att man kunde må illa och kräkas ibland men att det eventuellt skulle gå över på några dagar. Jag fick en rullstol av sköterskan och Harry skjutsade mig ut mot parkeringen. Medan jag väntade på att han skulle hämta bilen så försökte jag komma ihåg vad det var som hade hänt. Jag hade inte fått reda på något mer än att jag blev på körd av en bil och det ända jag kommer ihåg var att jag hade tagit en bild med några fans till dem och sedan så var det någon som frågade vem jag var.

-what are you thinking about? Frågade någon plötsligt och jag blev lite rädd.

– nothing, sa jag och ställde mig försiktigt upp från rullstolen.

Harry kom och hjälpte mig in i bilen bredvid honom och jag spände fast mig.

När han också kom in tänkte jag fråga honom vad det var som hade hänt men jag var för trött och jag ville inte bråka med honom nu.     

---

för nästa kapitel så vill jag ha 5 kommenatarer skulle bli jätte glad(Y)
hoppas ni tycker om det:)
//Emma ;)